Människors barn av P. D. James

Titel: Människors barn (The Children of Men)
Författare: P. D. James (Phyllis Dorothy)
Översättare: Elsa Svenson
Utgivningsår: 1992 (eng)
Sidor: 287
Fler böcker av författaren:
Cover her Face / Slut hennes ögon 1962
A Mind to Murder / Mord i sinnet 1963
Unnatural Causes / Onaturlig död 1967
Shroud for a Nightingale / Döden går ronden 1971
An Unsuitable Job for a Woman / Ett opassande jobb för en kvinna 1972
The Black Tower / Det svarta tornet 1975
The Death of an Expert Witness / Ett expertvittnes död 1977
Innocent Blood / Av oskyldigt blod 1980
The Skull Beneath the Skin / Skallen under huden 1982
A Taste for Death / Smak för döden 1986
Devices and Desires / Böjelser och begär 1989
The Children of Men / Människors barn 1992
Original Sin / Arvssynden 1994
A Certain Justice / Ett slags rättvisa 1997
Time to Be in Earnest / Dags att bruka allvar 1999
Death in Holy Orders / Den yttersta domen 2001
The Murder Room / I mödrarens rum 2003
The Lighthouse / Fyren 2005

L ä n k a r
Författarens hemsida
P. D. James på wikipedia (sv)
P. D. James på wikipedia (eng)
Filmen Children of Men på IMDb

Betyg: 2 av 5

Jag fick tipset att se filmen Children of Men med Clive Owen i huvudrollen. Filmen väckte mitt intresse för boken som filmen baseras på, Människors barn (The Children of Men) av P. D. James.

H i s t o r i e n
Tänk dig en värld utan barn. Året är 2021, England. Det har inte fötts några barn på tjugofem år och människorna står inför en katastrof, slutet på mänskligheten.
Den sista generationen kallas för Omegor. Det är som att någon vill spela dem ett spratt för Omegorna är alla vackra, undersköna varelser men känslokalla, grymma och våldsamma. De sista barnen som fötts blev extra omhändetagna, men när de nådde puberteten visade det sig att de var lika sterila som alla andra. För varje år som gick efter det, dog hoppet långsamt ut.

England styrs av diktatorn och riksföreståndaren Xan Lyppiatt. Gränserna är stängda och endast några få utvalda ”gästarbetare” får tjäna sitt uppehälle genom att arbeta hårt. Kriminella skickas till Isle om Man, en ö där de får klara sig bäst de kan. Alla friska män och kvinnor tvingas genomgå förnedrande undersökningar varje månad till ingen nytta. De gamla och orkeslösa tvingas till en ”sista färd”.
De flesta accepterar mänsklighetens öde och vill bara leva sina liv i fred. De gifter sig och går till sina arbeten, påtar i trädgården och meckar med bilen, kanske skaffar de en katt eller hund som ersättning för barnen de aldrig fick.
Men det finns en grupp, de fem fiskarna som ser orättvisorna och bestämmer sig för att göra något åt dem.

Det är årets första dag och Theodore Farons femtionde födelsedag. Efter skilsmässan med Helena bor han ensam i sitt stora hus i Oxford. Han arbetar som historiker med inriktning på Drottning Viktorias tid.
Theo påbörjar en ny dagbok och berättar om sin vardag och sina funderingar kring en förändrad värld utan framtid. Vid ett besök i kyrkan kontaktas han av en kvinna som han känner igen som en av sina elever, Julian. Hon är en av de fem fiskarna. Theo vill inte ha något med dem att göra, men omständigheterna tvingar honom att agera.

S p r å k e t
Vi får följa händelserna genom Theos ögon. Till en början i jag-form genom dagboksanteckningarna, men sen allt oftare i tredje person.
Språket flyter på, men är knappast poetiskt. En del beskrivningar av naturen känns helt malplacerade, liksom en del absurda diskussioner och konstiga situationer.

K o m m e n t a r
Är du inte beredd på tungsinta frågeställningar så är det här ingen bok för dig. Men just nu passar den här boken mig bra. Det är något helt annat mot det jag läst på sistone, och jag sökte en bok som ställer de svåra frågorna. Hur skulle du reagera om du visste att människan skulle dö ut? När jag förstod innebörden i slutet på mänskligheten, så rös jag.

Om en film är baserad på en bok, så är oftast boken bättre än filmen eftersom den ger ett djup som en film på ca två timmar inte hinner med. Men här är det faktiskt filmen som är bättre än boken. Regissören har plockat ut det som faktiskt var spännande i boken och byggt upp hela filmen kring det. Men ändå infinner sig samma känsla i slutet av filmen som i boken: Jaha? Och nu då? Det är precis som att mänsklighetens slutgiltiga öde är det som driver historien framåt, men sen då? När det inte längre är aktuellt, dör intresset. Författaren hade en idé och började skriva utan att riktigt ha tänkt igenom ända till slutet. Och filmen går i författarens fotspår. Tråkigt.

B e t y g
Jag ger den här boken en tvåa. Den är tankeväckande, men det är också allt.
Filmen däremot får ett högt betyg, inte minst för det häftiga fotot. Se den, istället för att läsa boken!