Dessa vackra hästar av Cormac McCarthy

Dessa vackra hästar av Cormac McCarthy

Titel: Dessa vackra hästar (Originaltitel: All the Pretty Horses)
Författare: Cormac McCarthy
Översättare: Caj Lundgren
Utgivningsår: 1992
Sidor:  315 (inbunden)

Fler böcker av författaren:
Ej översatta till svenska:

• The Orchard Keeper, år 1965
• Outer Dark, år 1968
• Child of God, år 1974
• Suttree, år 1779
• Blood Meridian, Or the Evening Redness of the West, år 1985

Översatta till svenska:

• Blodets meridian (Blood Meridian, Or the Evening Redness of the West), år 1985
• Dessa vackra hästar (All the Pretty Horses) Första delen i Gränstrilogin, år 1992
• Övergången (The Crossing) Andra delen i Gränstrilogin, år 1994
• Städerna på slätten (Cities of the Plain) Tredje delen i Gränstrilogin, år 1998
• No Country for old men (No Country For Old Men), år 2005
• Vägen (The Road), år 2006

L ä n k a r
Cormac McCarthys hemsida
Dessa vackra hästar på IMDb

Det här är den andra boken jag läst av Cormac McCarthy. Den första var Vägen (The Road) som jag tyckte mycket om. Den har blivit filmatiserad, och filmen är minst lika bra som boken.

Dessa vackar hästar är den första boken i gränstrilogin. Den har filmatiserats och kom ut år 2000.


Dessa vackra hästar handlar om John Grady Cole och hans vän Lacey Rawlins i 1940-talets Texas i USA. Ranchen är John Gradys hela liv, men den tas ifrån honom när hans farfar dör. Hans pappa var med i kriget och kom hem därifrån som en förändrad man. Hans mamma kan inte ta hand om ranchen ensam och planerar att sälja den. John Grady vill ta över, men får inte eftersom han anses vara för ung.

John Grady ser ingen annan utväg än att ge sig iväg hemifrån och han får sällskap av sin bästa vän Lacey. De ger sig iväg över ödemarkerna på sina hästar mot Mexicos gräns.
Snart upptäcker de att de är förföljda av en tanig pojke på en stor häst. Trots att de är misstänksamma mot honom, låter de honom slå följe med dem. Det är uppenbart att han ljuger om vem han är och var han kommer ifrån, men det är också uppenbart att han behöver deras hjälp. Det ska komma att stå dem mycket dyrt.

I texten återkommer det långa meningar med en ändlös "och", t ex han satte sig på huk och tog upp pinnen och rörde om i elden och la ifrån sig pinnen och reste sig upp och gick bort till hästan och pratade med den. Till en början irriterade dessa korta men samtidigt långa meningar mig. Det kändes som att läsningen kom i otakt på något vis, upphackad och i obalans. Men allt eftersom historien utvecklar sig, vävs en mognad in i orden och finner balans.

Det är en vacker men brutal historia, om kärlekens svårigheter, om vänskap och överlevnad och om hämnd.

Boken Dessa vackra hästar får en stark trea i betyg.

En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja

Titel: En munter begravning
Författare: Ljudmila Ulitskaja
Översättare: Kristina Rotkirch
Utgivningsår: 1998 (sv 2007)
Sidor: 205

Fler böcker av författaren:

• Sonetjka (engelska: Sonechka / Ryska: Сонечка), år 1995
• Medea and Her Children (Медея и ее дети), år 1996
• En munter begravning (engelska: The Funeral Party / Ryska: Веселые похороны), år 1997
• Kukotsky's Case (Казус Кукоцкого), år 2001
• Women’s Lies (Сквозная линия), år 2003
• Sincerely Yours, Shurik (Искренне Ваш Шурик), år 2003
• The People of Our Tsar (Люди нашего царя), år 2005
• Daniel Stein, Interpreter (Даниэль Штайн, переводчик), år 2006
• Russian Jam and Other Plays (Русское варенье и другое), år 2008
• Green Tent (Зеленый шатер), år 2010

Två böcker är översatta till svenska, Sonetjka och En munter begravning. Jag önskar att fler böcker blir översatta!

L ä n k a r
Ljudmila Ulitskaja på wikipedia

H a n d l i n g
Manhattan i augusti 1991. Värmböljan är förlamande och luftkonditioneringen är trasig. I den gamla renoverade lagerbyggnadens vindsvånings samlas en brokig skara människor kring den döende Alik. Det är osäkert vilken sjukdom han har, men kroppens funktioner upphör långsamt att fungera, musklerna förtvinar, rösten blir alltmer ansträngd, andningen tunnas ut.

Det är något speciellt med Alik, hans förmåga att se människor drar dem till honom. Ateljén där han målade sina tavlor är en samlingsplats för alla sorters människor, man visste aldrig vem man kunde hitta sovandes i ett hörn när morgonen kom.

Hustrun Ninka, en troende kvinna som gör allt för att försöka rädda Alik, från att smörja honom med olika dekokter och salvor, till att försöka övertala honom att döpa sig. Alik går till slut med på att samtala med en präst och en rabbi.
Irina, tidigare cirkusakrobat men numera advokat hade inte haft kontakt med Alik på många år, när de plötsligt träffas och Alik berättar för Irina att han snart ska dö.
Irinas dotter Maika, kallad Teeshirt har för länge sen gett upp hoppet om vuxenvärlden, men Alik lockar fram henne ur sitt sura skal. Irina och Teeshirt återvänder ofta till Aliks ateljé.
Den språkbegåvade Valentina, som kommit till Amerika via ett skenäktenskap med en vän, träffade Alik på ett matställe där han lärde henne hur en amerikan äter en sandwich.
Den förargade med förlåtande italienska grannen Gioia, som är fast besluten att lära sig ryska.

Alik blir långsamt sämre och en otålig väntan sprider sig bland dessa kvinnor och några män, men Alik själv är inte speciellt orolig. Han ser tillbaka på sitt liv och de händelser som format honom och människorna omkring honom. Hans medvetande flyter fram och tillbaka i tid och rum, men periodvis är han klartänkt och samtalar med de närmaste inför slutet.

K o m m e n t a r e r
Något försenat, hoppade jag på läsuppmaningen Jorden runt på 8 böcker, och första anhalten blev Ryssland i form av boken En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja, en bok jag aldrig skulle ha valt om jag råkat hitta den på biblioteket. Vem väljer att läsa en bok om en begravning, även om den enligt titeln ska vara munter?

När jag läser om Alik och hans familj och vänner som samlas kring tv:n i den ugnsvarma ateljén och följer stadskuppen i sitt gamla hemland som blev Sovjetunionens fall, hör jag på min egen tv tjugo år senare ett kort inslag om minnet av stadskuppen 1991 och dess följder. Boken är en oromantisk kärleksförklaring till det Ryssland som de minns, som kanske endast finns kvar inom dem.

B e t y g
En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja får en stark fyra, för de varma karaktärs- och miljöbeskrivningarna, för den underfundiga humorn och glädjen som blandas med sorgen.

Läsglädje

Jag slukade böcker. Jag trodde att jag alltid skulle sluka böcker i en rasande fart, men sorgen efter min pappa satte effektivt stopp för läslusten. Jag rörde inte en bok på två år. Jag minns inte mycket av de åren, men jag minns när jag på nytt tog upp en bok. Det var som att lära sig läsa igen, långsamt bygga upp meningarna och få ihop en berättelse som inte hade något med mitt eget liv att göra.
Det var en befrielse.

Jag minns boken väl, jag hade tagit den ur bokhyllan därhemma. En enkel plan av Scott Smith, en berättelse om tre män som hittar en påse med fyra miljoner dollar i skogen. Männen gör upp en enkel plan för hur de ska kunna fördela pengarna mellan sig utan att dra till sig uppmärksamhet från polisen och pengarna rättmätiga ägare. Planen var svårare att följa än de hade trott.
Boken har filmatiserats, och filmen var precis lika spännande som boken.

Sen dess har jag fortsatt att läsa böcker, men i ett lugnare tempo. Mitt sätt att läsa förändrades i och med uppehållet på två år. Jag är tacksam för att jag känner läsglädje igen, men också för att jag tar till mig berättelserna på ett helt annat sätt än innan.
Att läsa är ett privilegium.

Min pappa gick bort i ALS och en bok som jag länge tänkt läsa är Ro utan åror av Ulla-Karin Lindqvist. Hon drabbades av ALS och skrev om sin sjukdom i Ro utan åror. Jag har varit rädd att min läsglädje skulle få sig en törn, om jag genom att läsa hennes bok påmindes om åren utan böcker. Men efter tio år av läsglädje, kanske jag vågar.

Läs om ALS (Amyotrofisk lateralskleros)

Jorden runt på 8 böcker

Jorden runt på 8 böcker tycker jag låter som en intressant och spännande läsutmaning. De andra resenärerna har redan hunnit halvvägs, men eftersom de tar ett sommaruppehåll så kanske jag hinner ifatt.
De andra har redan hunnit med att besöka Östeuropa, Mellanöstern, Asien och Oceanen. Jag kan läsa en eller flera av böckerna, eller välja någon annan från det området.

Februari - Östeuropa
Mars - Mellanöstern
April - Asien
Maj - Oceanien
Juni - uppehåll
Juli - uppehåll
Augusti - Sydamerika
September - Nordamerika
Oktober - Afrika
November - Västeruropa

Östeuropa
Ingen konst - Péter Esterházy (Ungern)
En munter begravning - Ljudmila Ulitskaja (Ryssland)
Här - Wisława Szymborska (Polen)

Mellanöstern
Huset vid moskén - Kader Abdolah (Iran)
Sju stenar till den otrogna hustrun - Vénus Khoury-Ghata (Libanon)
Järngräshoppan - Salim Barakat (Kurdistan/Syrien)

Asien
Den ovillige fundamentalisten - Mohsin Hamid (Pakistan)
De sex misstänkta - Vikas Swarup (Indien)
Båten - Nam Le (Vietnam)

Oceanien
Mot ännu en sommar - Janet Frame (Nya Zealand)
Oscar & Lucinda - Peter Carey (Australien)
Pojken i soffan - Sonya Hartnett (Australien)


I höst fortsätter utmaningen med dessa områden och böcker:

Syd/Mellanamerika/Karibien
En historia om läsning - Alberto Manguel (Argentina)
Tant Julia och författaren - Mario Vargas Llosa (Peru)
Annie John - Jamaica Kincaid (Antigua och Barbuda)

Nordamerika
Dödssynden/To kill a mockingbird - Harper Lee (USA)
Lark & Termite - Jayne Anne Phillips (USA)
Himlen i Bay City - Catherine Mavrikakis (Kanada)

Afrika
Minaret - Leila Aboulela (Sudan)
Aké - Wole Soyinka (Nigeria)
Under lejonets blick - Maaza Mengiste (Etiopien)

Västeuropa
Med livet framför sej - Émil Ajar (Frankrike)
En dag - David Nicholls (England)
Alla själar - Javier Marías (Spanien)

Läsutmaningen hittade jag på Lyrans Noblesser, via Havsdjupens sal.

Sommarläsning!

Tänkte bara gå och lägga på ett brev på postlådan (inte ofta man gör det nuförtiden) och benen gick av sig själva in på Åhléns, och fram till fyra lådor fulla av pocketböcker. Kom hem med fyra st.
Nu är sommaren räddad!







Joyce Carol Oates Svart flicka vit flicka
Jag har läst Dödgrävarens dotter och tyckte den var fantastisk, trots det mörka ämnet. Joyce Carol Oates är en mästare på att beskriva tragiska livsöden.

Tamara McKinley De modigas rike
Fortsättningen på Landet bortdom havet. Böckerna utspelar sig på 1700-talet och handlar om Susan som utvandrar till Australien, som då var en straffkoloni för Engelska fångar. Det är spännande och lättläst, perfekt för sömniga sommardagar.

Kajsa Ingemarsson På det fjärde ska det ske
Jag har länge tänk läsa Kajsa Ingemarsson böcker, men de tycks alltid vara utlånade på biblioteket.

Jodi Picoult Skulden
Ämnet är tungt, och jag får se om jag orkar med den här boken.

Alkemisten av Paulo Coelho

Titel: Alkemisten
Författare: Paulo Coelho
Översättare: Örjan Sjögren
Utgivningsår: 2002
Sidor: 190 (pocket)
Fler böcker av författaren:

• Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät, år 2002
• Djävulen och fröken Prym, år 2002
• Veronika bestämmer sig för att dö, år 2003
• Elva minuter, år 2004
• Zahiren, år 2005
• Pilgrimsresan, år 2006
• Häxan från Portobello, år 2007
• Brida, år 2008
• Segraren står ensam, år 2009

L ä n k a r
Författarens hemsida (eng)
Författarens blogg (eng)

F i l m
Veronika bestämmer sig för att dö har filmatiserats.
Läs mer om filmen på IMDb

Alkemisten är den tredje boken jag läst av Paulo Coelho. Den första boken jag läste var Veronika bestämmer sig för att dö och den tyckte jag mycket om. Den andra var Häxan från Portobello och den tyckte jag inte om. Det var med spänning som jag började läsa Alkemisten, eftersom jag hade så delade meningar om de böcker jag tidigare läst av författaren.

H a n d l i n g
Fåraherden Santiago har under två års tid vallat sina får på Andalusiens marker. När han övernattar i en övergiven kyrka, drömmer han om Egypten. I drömmen hittar han en nedgrävd skatt vid pyramiderna.
Efter att ha rådfrågat en drömtyderska och en kung, bestämmer sig Santiago för att följa sin dröm och hitta skatten. Han säljer sina får och beger sig över havet, och på vägen genom öknen mot pyramiderna träffar han Alkemisten.

K o m m e n t a r e r
Alkemisten påminner mer om Veronika bestämmer sig för att dö än Häxan från Portobello, vilket får mig att jubla inombords när jag börjar läsa om pojken Santiago. Men mitt jubel tystnar mer och mer, ju längre in i berättelsen jag kommer. När Santiago befinner sig någonstans i öknen, tappar jag intresset.

Jag tycker om Paulo Coelhos sätt att hantera ord. Språket är enkelt men fullt av värme. Jag tycker genast om pojken Santiago, hans mod och hans strävan efter att finna livets mening.

Om man ser på Alkemisten med kritiska och analyserande ögon, inser man snart att Paulo Coelho har blandat berättelser och idéer från olika religioner och trosuppfattningar, och andra författare och poeters verk och blandat ihop det med alkemi till en enda röra.
Men trots röran så finns det guldkorn, små tänkvärda berättelser som berör mitt inre och får mig att tänka till och fundera på grunden i min egen tro.

B e t y g
Alkemisten av Paulo Coelho får en trea av mig. Läs den med ett öppet sinne men samtidigt med en kritisk blick.

Befriad av Catharina Ingelman-Sundberg

Titel: Befriad
Författare: Catharina Ingelman-Sundberg
Utgivningsår: 2009
Sidor: 307 (inbunden)
Fler böcker av författaren:
Skönlitterära böcker:

• Kampen mot bränningarna, 1991
• Vikingablot, 1995
• Vikingasilver, 1997
• Vikingaguld, 1999
• Mäktig mans kvinna, 2001
• Brännmärkt, 2006 (se recension)
• Förföljd, 2007 (se recension)

Faktaböcker:

• Marinarkeologi - dykaren, arkeologen, fynden, 1985
• Boken om vikingarna, 1998
• Stockholms dolda museer, 2000
• Forntida kvinnor, 2004

Övriga böcker:

• Den svarta ejderungen, 1991 (barnbok)
• Bland hajar, karlar och vrak, 1995
• Tantlexikon, 2001

L ä n k a r
Författarens hemsida

Betyg: 3 av 5

O b s - kan innehålla en del spoilers = avslöjanden

Det här är den tredje boken i serien om Anne Persdotter. Boken Befriad tar vid där den föregående boken Förföljd (se recension) slutar.

H a n d l i n g
Året är 1395. Det tyska Hansan tar över Stockholm och tvingar Anne att lämna sitt handelshus och bege sig till Bergslagen, där hon träffar den italienske köpmannen Leonardo. Tillsammans ger de sig ut på en handelsresa till Konstantinopel men på vägen dit kapas skeppet av sjörövare och Anne måste ta till alla knep för att överleva.

K o m m e n t a r e r
I Befriad har författaren tagit ett kliv framåt. Språket är forfarande ganska enkelt, men jag upplever det som mer nyanserat än i tidigare böcker. Hon beskriver omgivningen mer detaljerat och dröjer sig kvar i känslor och händelser utan att rusa vidare på en gång.
Ändå tycker jag att något fattas. Mot slutet av boken förstod jag vad det var - jag känner inte med Anne. Visst, jag tycker det är spännande att följa Anne i hennes äventyr, men som läsare är jag inte där tillsammans med henne utan står en bit vid sidan om och och tittar på. Som läsare vill jag vara så indragen i historien att jag inte kan släppa den ens när jag lagt boken ifrån mig. Det är en konst som är svår att bemästra.

B e t y g
Boken får 3 av 5. Den förra boken Förföljd tyckte jag passade för en historieintresserad tjej (eller kille) i yngre tonåren, men Befriad är något råare än föregående böcker.