Försvinnanden av Jodi Picoult

Titel: Försvinnanden (Vanishing Acts)
Författare: Jodi Picoult
Översättare: Anna Sandberg
Utgivningsår: 2005
Sidor: 490 (pocket)

L ä n k a r
Författarens hemsida

Betyg: 4 av 5

Jag plockade åt mig den här boken i mataffären när vi var påväg ut till stugan. Jag brukar i vanliga fall inte läsa böcker som handlar om barns försvinnanden eftersom det är så hjärtskärande, men baksidetexten lät intressant så det fick bli den här boken ändå.

Bokens huvudperson är främst Delia Hopkins, som lever ett stillsamt liv i den sömniga staden New Hampshire tillsammans med sin pappa Andrew. Hon är förlovad med Eric och de har dottern Sophie tillsammans. Delia och Eric planerar för ett bröllop.
Delia har en hund, Greta och tillsammans spårar de upp försvunna personer. Delias och Erics vän Fitz brukar lägga ett spår som Greta får följa. Inte kunde Delia veta att det var hon själv som var försvunnen. Allting uppdagas då polisen en dag knackar på ytterdörren och arresterar Andrew. Han transporteras till Phoenix, i staten Arizona, där han kommer att åtalas för kidnappning av en då sexårig Delia.
Eric är advokat, och Delia övertalar Eric att hjälpa dem. Men Eric tror sig inte kunna hantera ett så stort mål, hans senaste klient var en kråka! Dessutom är han en f d alkoholist och varje dag är en kamp för honom.
Fitz är journalist, och får i uppdrag av åka till Phoenix och rapportera om rättegången för den lokala tidningen New Hampshire Gazette.
I Phoenix finns också Delias mamma, Elise. Hon är mexikan-amerikan och bor tillsammans med sin nya man Victor.

I början var det förvirrande att man i varje kapitel får följa en av huvudpersonerna i jag-form. Ett jag var inte detsamma som ett annat jag, men efter ett tag vande jag mig. Vissa situationer får man t o m läsa om ur olika personers perspektiv och det kan vara intressant. Språket är härligt, väldigt nära och böljande. Och ändå är det översatt till svenska. På originalspråket engelska kanske texten är ännu bättre. Men någon gång då och då är det inslängt ett stycke text som är beskrivande och härligt att läsa men som egentligen inte passar in just där. Det märks att det har skrivits ner vid sidan om och satts in där det kanske kunde passa. Ibland funkar det, ibland inte.

Jag tror inte författaren har något med den svenska utgåvans bokomslag att göra. Det är en närbild på en söt flickas ansikte, blågröna ögon och rosa mun. Inget fel på det, men hon är sminkad och hon kan inte vara mer än kanske fyra år. Sån’t gör mig irriterar och lite illamående. Jag är ganska trött på alla tillfixade bilder, och än värre om de är på barn. Brrr…

Men som sagt, författaren hade säkert ingenting med det att göra. Jag ger boken en stark fyra och kommer att leta reda på fler böcker skrivna av henne.